Billingeracebanan – En genomgång

Med lite mindre än två veckor kvar till start tänkte jag bjuda på en liten genomgång av Billingeracets bana. Jag hoppas att det här inlägget kan innehålla en del matnyttig information oavsett vilken ambition du har inför Billingeracet. Jag vill även passa på att tacka Christian som står för de flesta av filmerna jag länkar till.

En snabb överblick

Kort beskrivet är Billingeracet ca 78km långt och består av två loopar – Öglunda-loopen och Rydslingan. Öglunda-loopen kännetecknas av transport på grusväg med inslag av stig ut till Öglundaområdet och tillbaka. Ute i Öglunda finns några riktigt fina stigar med roliga nedfarter. Rydslingan består till stor del av single-track i tallskog.

karta_billingeracet_2016v3Billingeracet har strax över 1000 positiva höjdmeter. Banan klättrar uppför berget 3 gånger varav den sista klättringen består av två backar där man tappar en del höjd innan den sista avslutningen ”strupen”. Dessutom finns ormbacken halvvägs ut på Öglunda-loopen. En del klättring alltså.

Höjdprofil Billingeracet 2016
Höjdprofil Billingeracet 2016

Starten

Starten går utanför Arena Skövde. Värt att tänka på är att tävlingscentrum ligger uppe på berget vid stadion och det är där man hämtar ut sin nummerlapp. Lämpligen tar man sedan cykeln ner till starten. Direkt efter starten börjar klättringen uppför berget. Första halvan av klättringen körs på asfalt under masterstart och är därmed tekniskt okomplicerad. Strax efter att masterbilen släpper viker banan av åt vänster in genom en dunge och kommer sedan ut på en äng. Sedan kommer caterpillarbacken, en ganska brant backe med ofta ganska löst grus. Här brukar det bli trångt och det gäller att planera sin körning och försöka välja ett bra spår.

Berget till banvallen

Efter toppen av caterpillarbacken går banan på löparspår till stadion för en snabb varvning och fortsätter sedan omväxlande på löparspår och tekniska mtb spår (där det kan bli trångt) ner mot banvallen. Nerförslöpan strax efter att man vikt av milspåret är bitvis rejält stenig. Om man har möjlighet att reka hur backen ser ut innan start kan man spara en del tid och energi. Om man befinner sig i en grupp av cyklister så vill man gärna försöka hänga med dom ner så att man inte tappar dom precis innan man kommer ner till banvallen.

Banvallen

Banvallen är ett gammal järnvägsspår. Underlaget är som en sandigt grusväg. Om det har varit blött kan den vara ganska tungtrampad, den kan även vara spårig. Upp med blicken alltså. Man vinner mycket på om man kan hamna i en klunga som samarbetar bra här. Halvvägs ut på banvallen går den över i en kort flowig single-track och nedfarten ner mot andra halvan av banvallen är en personlig favorit. Även här vill man gärna försöka hänga med en eventuell klunga så man inte blir isolerad på sista delen av banvallen.

Ormbacken

Banan viker av tvärt åt höger från banvallen och man kommer direkt in på en kort, små-rotig single-track innan man kommer ut på en grusväg som går svagt uppåt. Där den tar slut börjar strax en kort klättring på stig uppför ”Ormbacken”. Sedan går banan återigen ut på en grusväg, den sista inför nedfarten mot Öglunda. Här byggde ”morfar” och gänget en ny stig inför 2015 års upplaga av Billingeracet. Se filmen nedan.

Ganska snart efter stigen där filmen ovan slutar kommer första delen av nerfarten mot Öglunda. Här är det rejält stenigt i början av backen. Efter den kommer ytterligare 2-3 (beroende på hur man räknar) riktigt fina flowiga nerförslöpor innan man kommer fram till första depån, ”Morfars”, depå. Efter depån kommer en sista rolig nerfart innan banans kanske tuffaste klättring.

Öglundabacken

Om man får tro min GPS logg från senaste turen förbi så är backen ca 1 km lång och har 100 höjdmeter. Sedan fortsätter det att luta uppåt ett tag till. Totalt, inklusive första branta delen, går det uppför i ca 6 km och ca 140 höjdmeter. Hela Öglundabacken består av en bred grusväg och klättringen är tekniskt okomplicerad.

Varvning Stadion

Banan går sedan tillbaka mot stadion på grusväg och asfalt för att sedan övergå i löparspår och en riktigt stökig stig strax innan varvning. De som endast kör Öglunda-loopen spurtar in i mål 😉

Dom som kör långa loppen varvar förbi loppets andra depå innan banan på bitvis tekniska stigar letar sig ut mot grusvägen runt brottet och förbi Ryds grottor. Nerförslöpan efter Ryds Grottor är brant och snabbt, kurvan halvvägs är ofta rätt ”hal” i gruset.

Sedan är det dags för den roligaste stigen på Billingen, Vitsippestigen. Se första halvan av stigen i filmen nedan och njut!

Banan fortsätter sedan ner mot Ryd på stigar och asfalt. Det är ganska lättcyklat hela vägen.

Rydslingan

Rydslingan inleds och avslutas med en dubbeldepå. Dessutom finns en vätskedepå vid slutet på rekordstigen. Ryd består mest av single-track och det finns en del stökiga partier. Det är klokt att ha sparat lite kraft till den här delen av banan annars kan det börja gå långsamt…

Den första delen av banan efter depån ser du i filmen nedan. Snabb, tekniskt enkel och kurvig stig. Sedan blir det bitvis stökigt även om det är preparerat med grus och spångar på dom värsta passagerna.

Sedan kommer dom slag i slag: Krokodilstigen, Rekordstigen (se filmen nedan) och endurostigen. Behöver jag säga att jag gillar Rydslingan? =)

Efter att ha passerad dubbeldepån för andra gången börjar klättringen tillbaka upp mot stadion. Först kommer det en del single-track innan man kommer ut på cykelbanan upp mot Hasselbacken där Hästskjutsbacken börjar. Backen består av grusväg och den känns när man har ca 7 mil i benen. Efter Hästskjutsbacken blir det lite nerförsbacke på asfalt innan man kommer till depån ”Sista vilan” (enbart vätska).

Efter ”Sista vilan” blir det lite mer single-track utför berget innan man kommer till avslutningsbacken, den beryktade ”Strupen”. I början av strupen är det bara 1 km kvar till mål men backen är riktigt dryg. Speciellt efter vänstersvängen där det brantar till ordentligt. Här kan man stöta för att komma loss om man är pigg i benen… Efter backen är det bara några hundra meter kvar till mål.

Om du inte redan är anmäld så är sista chansen att anmäla sig idag 3:e Maj till ordinarie pris. Sedan är det efteranmälan mot förhöjd avgift fram till 11:e Maj då anmälan online stänger. Sedan är det efteranmälan på plats som gäller.

Vi ses den 14:e Maj!

Annonser

Öppet klubbmästerskap i Kvänum

Idag besökte halva teamet, förutom mig Jesper och David, Kvänum för att köra deras öppna klubbmästerskap. Ett bra tillfälle för att spetsa till träningen lite och även passa på att reka banan inför helgens västgötacup deltävling 1:a Majloppet som går på samma bana.

Banan i Kvänum var riktigt rolig att köra faktiskt, ganska intensiv och bitvis stökig. Jag hade svårt att hitta någon rytm och få flyt så jag mosade bara på. Fick en usel start och hade riktigt sega ben men det blev ett bra pass ändå. Jesper körde som vanligt starkt och slutade på en andra plats.

Idag räckte det med två varv, på söndag ska vi köra fyra. Det lär bli jobbigt…

David, Sebastian och Jesper efter Kvänums öppna KM
David, Sebastian och Jesper efter Kvänums öppna KM

Tävlingsrapport Kolmårdsbiken

I lördags var det dags för en av mina favorittävlingar nämligen Kolmårdsbiken strax utanför Norrköping.

Det var ca 5 grader och lite sol när vi kom fram. Himlen var klarblå men det ryktades om att det skulle börja regna. Jag värmde upp i ca 50 minuter enligt plan från Patrik. Benen var riktigt sega i början men det tog sig på slutet.

Starten på loppet gick bra, jag lyckades undvika en startvurpa och hamnade strax bakom täten. Tyvärr så hamnade jag lite för långt ner i klungan och låg lite dåligt till när den sprack på första stigen. Första timmen så jagade jag ikapp lite småklungor och förbättrade positionen något, sedan slog tröttheten till och jag malde bara på i ett jämnt tempo in i mål. Det räckte till en 7:e plats i H30 och en 21:a plats totalt. Väldigt skönt att ha tävlingspremiären gjord för i år och bra att ha ett långlopp i benen inför Billingeracet 14:e Maj.

Banan var torr för att vara kolmårdsbiken och en del nya spångar hade lagts ut vilket gjorde banan lättåkt i år. Jag kan verkligen rekommendera det här loppet som verkar vara lite okänt på den här sidan vättern.

 

Vinterdistans – En rot för mycket

Idag blev det lite distans i snön. Cyklade med Richard från Skövde in mot Rankås i Tibro där vi mötte upp Jesper. Runt -10 så det var rätt bistert men jag frös inte nämnvärt ändå.

Snöiga och fina grusvägar ledde vidare ut mot hönsaskogen där det rekades lite inför kommande tävlingsträning. Riktigt gött att komma ut med  MTB:n och köra lite stig. Jag bjuder på säsongens första vurpa som Jesper fångade på film.

Distansträning på vintern – En överlevnadsguide

Vinterträningen är igång och en viktig del av den är distansträning. Det vill säga långa pass med låg ansträngning, tre timmar eller längre. Ibland upp mot sex timmar. På sommaren är det inga större problem att köra den typen av pass, det räcker med att dricka tillräckligt (ibland även äta under passet). På hösten och vintern blir det såklart knepigare: blöta vägar, ishalka, mörker och kyla. Hur hanterar man det som cyklist?

rekordstigen
Rekordstigen i december

Har man ett pannben i klass med Sebastian Olsson så sätter man sig bara i en källare på en monark och trampar stirrandes in i väggen i 5 timmar. Man kan ju fuska med ett tejpat kryss på väggen eller kanske till och med en film eller två. Själv föredrar jag att köra utomhus. Vädret ska vara RIKTIGT jävligt för att jag ska köra distans inomhus. För den som tänker som jag och vill ha lite tips så ska beskriva vad jag lärt mig av några vintrars distanspass.

Motivation är grundläggande

En grundläggande förutsättning är motivation (gäller även på monarken). Om man inte har ett tydligt mål eller inte är motiverad, varför ska man då träna i dåliga förhållanden alls? Det är väldigt lätt att sitta kvar i soffan under en filt när det är +1 och snöblandat regn ute…

Att hålla sig varm och torr

Blir man blöt blir man snabbt nedkyld och blir man nedkyld kommer man i längden inte orka att genomföra passen. Även om man tar sig igenom dagens träning så kommer det bli mentalt mycket tyngre när man ska ut på nästa.

Att hålla värmen i ben och bål är sällan ett problem, åtminstone upplever jag det så. Klä dig efter lager på lager principen. Ull närmast kroppen är att föredra. Jag har oftast på mig vanliga cykelbyxor och ett par överdragsbyxor med flossad framsida. På överkroppen räcker det oftast med en underställströja i ull och en lite kraftigare cykeljacka. Är det riktigt kallt -5 eller kallare så har jag dubbla underställströjor. En buff runt halsen och en mössa under hjälmen. Jag har även an balaklava att ta till om det är kallt. Glasögon är också skönt att ha på sig. Ett vanligt fel är att man tar på sig för mycket. Jag har som tumregel att jag SKA frysa de 10 till 15 första minuterna på passet. Gör jag inte det är jag antagligen för varmt klädd och kommer svettas för mycket.

Stark Anders
Stark Anders rättar till hjälmen

Utmaning i att hålla sig varm ligger i händer och fötter. Fötterna är svårast. I vintras körde jag med shimanos vinterskor, två storlekar för stora. Jag bytte sulan mot en sula i filt, körde med dubbla ullstrumpor. Riktigt kalla dagar hade jag även skoöverdrag på. Jag frös inte om fötterna ett enda pass. Annars finns det ju elsulor och liknande men det har jag aldrig testat. Händerna är lättare. Jag kör med Lillsport Lobster som yttervante och en liner-vante i merinoull. Funkar fint för mig.

Skärmar

Skärmar är grundläggande när det är kring 0 och uppåt. Det är faktiskt lättare att träna vid -1 eftersom man då håller sig torr. Vilken typ av skärm man ska välja beror på om man cyklar ensam eller i grupp. Kör man ensam kanske det räcker med något så enkelt som en ass-saver. Kör man i grupp måste man ha en bakskärm som går långt ner på hjulet. Gärna kompletterad med kompis-lapp. Inget kul att ligga på hjul bakom någon som har en för kort skärm. Viss grinighet kan uppstå…

Halka

Dubbdäck har för och nackdelar. Dom är tunga att cykla på och dom låter! Förra vintern körde jag på vanlig däck, även på blankis. Om jag minns rätt blev det tre vurpor totalt den vintern. I år sitter det dubbdäck på crossen. När man väljer dubbdäck kan man tänka på att greppet på framhjulet är viktigare än på bakhjulet. Jag har t.ex. Soumi tyres med 240 dubb fram & 106 bak. Ett ytterliggare plus med dubbdäck är att dom rullar lite tyngre så farten hålls ner vilket minskar kylan från fartvinden.

Att synas

Om jag kan välja så tränar jag när det är ljust. Ibland blir det dock tre timmar efter jobbet och då är det mörkt. Som cyklist på mindre väg får jag helt enkelt hoppas på att bilen som kommer bakifrån inte kör på mig. Jag gör alltså allt för att se till att bilisten upptäcker mig: lampor på cykeln, reflexband runt vristerna och framförallt en reflexväst! En reflexväst syns riktigt bra, dessutom kan batteriet aldrig ta slut. En livförsäkring lika viktig som hjälmen i mörkret. För att se själv har jag en pannlampa på hjälmen.

Vätska & Mat

När man kör långt behöver man dricka. Flaskor på cykeln fryser alltid. Jag har kört med vatten i camelback vilket funkar hjälpligt om man trycker ner slangen innanför jackan. Annars är det enda jag kommit på som funkar att lägga sina rundor så man kan fylla på vätska med jämna mellanrum. Ät regelbundet för att hålla igång förbränningen i kroppen. Jag upplever att det hjälper för att hålla värmen.

Uppmätning av Billingeracet 2016 & Teamträning.

Jag bad Patrik om ett distanspass långt nog för att kunna mäta upp banan inför Billingeracet 2016 den här träningsperioden och igår var det dags. Jag fick med mig hela elit-laget på rundan. Dessutom var vi förstärkta av starke Fredrik Berg.

Dagens sällskap
Dagens sällskap

Banan var riktigt blöt igår, lerigt på sina ställen och snorhalt överallt. Rätt kyligt var det också. Perfekta förutsättningar för MTB alltså =) Alla hade A1 planerat, dvs ett distanspass i låg puls. Det tog därmed sin tid att ta sig runt, strax under 5 timmar. Jag fick banan till 78 km och strax över 1000 höjdmeter. Banan är i stort sett samma som förra året med några förändringar uppe på stadion och kommer att bli kanonfin även nästa år. Det kändes lätt att ta sig runt igår men det blir väl lite värre när det skall kapas av ca 1h och 40 minuter på tiden i Maj.

Karta Billingeracet 2016
Karta Billingeracet 2016
Höjdprofil Billingeracet 2016
Höjdprofil Billingeracet 2016

Dagens träning bestod av 30 minuter löpning i lugnt tempo. Fick med mig hela familjen där Karin tog nya crossen med barnen i cykelkärran bakom. Fungerade riktigt bra faktiskt. Kroppen kändes pigg och lätt idag. Lovande inför nästa vecka som innehåller några tuffa pass.

Mörkerkörning #4 & mördarmonarken

Igår var det 4:e och sista racet i mörkercupen. Lite annorlunda format den här gången. Tempo på gröna milen baklänges, jaktstart med omvänd startordning. För mig innebar det att Fredrik Funk & Sebastian Olsson (de två som låg närmast mig i totalen) som gick ut före mig. 15 sekunder efter mig startade sedan Viktor Ludvigsson. Taktiken var enkel. Plan A: Försök gå ikapp Olsson, går inte det så blir det plan B: häng på Ludvigsson. Det visade sig ganska snabbt att det blev plan B =) Viktor kom ikapp efter runt 2 km och jag lade mig på hjul. Jag ville gärna gå runt och turas om med dragjobbet men det var lönlöst. Jag hade fullt upp med att hålla rullen… Loppet gick i alla fall utan problem och jag var bra slut efter målgång. Vem säger att man måste cykla länge för att bli trött?

Tyvärr blev det strul i resultaten så det är extremt oklart hur det gick. Jag startade min klocka direkt när jag klev fram i fållan men om man kollar ”moving time” så blev tiden 19:05. Som av en händelse samma tid som Olsson… Funk tror jag var några sekunder långsammare vilket i så fall skulle betyda en 2:a plats totalt. Men jag kan lika gärna kommit 3:a efter Olsson. Hursomhelst så är jag grymt nöjd med hur cupen gått. Klart över förväntan för mig.

Stort tack till Mats & Co för allt nedlagt arbete. Grymt jobbat!

Idag var det så dags för intervaller i klubblokalen. 5 stycken 10 minuters intervaller i A3 stod på schemat (3 min vila). Benen var rejält sega idag. Spaghettiben efter 1 minut är jobbigt. Imorgon blir det vila och på lördag är det dags att köra ett var runt billingeracet och mäta upp banan.